Mitt är mitt
Mitt är mitt och ditt är ditt. När ska människor börja förstå det? När ska människor bli nöjda med vad man har?
Bilden är inte tagen hemifrån mig..
En gång var Sverige ett land där människorna var så lojala och snälla mot varandra att man inte behövde låsa bilen, det fanns inte på tanken att sno den. Idag vet folk inte skillnaden på rätt och fel. Varken larm eller grannar skrämmer än längre. Så länge det inte händer än själv så är det en bagatell, det är inte deras problem.
I mitt område är det känt att inbrottstjuvar ställer för någonting som man måste flytta på, flyttas det inte är det ingen hemma och det är fritt fram att åka dit och ta deras värdefullaste saker. Två gånger nu har det hänt att det ställt en sopkvast framför dörren. Halva mig blir lite lätt skrämd att någon ska vara i huset när man går in eller något liknande. Medan andra halvan blir förbannad, hade lust att ställa tillbaka kvasten och stå och vänta innanför dörren och slå de i huvudet med en stekpanna när de kommer in. För de förtjänar en stor käftsmäll. Varför ska dom komma in i mitt hem, mitt ställe där jag känner mig trygg? När fick dom rätten att göra det och flytta på våra grejor? Vem har fått dessa personer att tro att de har rätten till detta? Det är förjävligt, rent ut sagt.
Som en utav mina kompisar som blev rånade mitt på blanka dagen. De snodde flera värdefulla grejer bland annat en dator med bilder som de aldrig får tillbaka. Polisen kom, undersökte lite, sen var det klart. De brydde sig knappt och de fick inte höra någonting efter det. Personerna i huset var lite smått rädda ett tag därefter, för vem säger att de inte kommer tillbaka. Deras trygga plats var inte så trygg längre.
Vem finns det som bryr sig? Vem finns det för att stoppa detta innan det är försent? För i mina ögon står man helt själv när faran är framme.
